TACK
Jag vill bara rikta ett stort jävla TACK till alla personer som under de senaste dygnen hört av sig till mig på olika sätt.
Jag har fått så många "gillningar", kommentarer, privata meddelande, sms och fina ord att jag vet knappt hur jag ska hantera allt.
All den kärlek jag fått, den kärleken hade jag aldrig någonsin kunnat ana att jag skulle få. Allt stöttande har gjort att jag inte längre har en enda liten bit rädsla inom mig. Jag vet vilka som finns vid min sida och jag är helt överväldigad här borta.
Jag finner inga ord, jag är mållös. Och det kan jag säga att det händer inte ofta!
Och utöver allt stöttande kring min sexuella läggning har jag även fått så fantastiskt fina ord om min skrivning. Att jag skriver bra, fint, fångande och ledigt.. det är några av de fina komplimanger jag fått om mitt skrivandet. Och det ger mig en så fruktansvärd glöd till att bara skriva mer och mer. Jag vill bara skriva och berätta om hela mitt liv, från början till slut. Om alla bra stunder jag haft, om alla dåliga stunder jag haft. Om allt möjligt som jag gått igenom. Om allt möjligt jag har fått känna.
Men.. att skriva djupa inlägg hela tiden kan bli jobbigt att läsa och det är även krävande av mig. För varje gång jag ska skriva ett djupt inlägg så "river" jag upp mitt förflutna. Jag påminner mig själv om hur dåligt jag har mått och det kan ta mycket energi ifrån mig, inte alltid, men ibland.
Vissa dagar skriver jag bättre, och vissa dagar skriver jag sämre.
Inlägget "Det ärligaste inlägget någonsin" var inte det bäst skrivna av mig, jag var nervös när jag skrev, jag ville berätta så mycket om hur allt började, samtidigt som jag bara ville skriva med stora feta bokstäver direkt:
"JAG ÄR HOMOSEXUELL!!"
För jag ville att alla skulle få veta vem jag är. Jag var trött på att dölja mig själv.
Men trots att det inte var det bäst skrivna av mig, så har jag fått så otroligt fina kommentarer om mitt skrivande. Och det gör mig så otroligt glad. Jag ville bara skriva ännu mer direkt!
Nu blev det ett sånt där långt inlägg igen! Mina fingrar bara dansar över tangenterna och meningarna som blir till i huvudet skrivs snabbt ner här i inlägget och om det blir bra, det vet jag inte förens jag slutat skriva just den meningen.
Jag vill tacka min underbart fina familj som stöttat mig extremt mycket under hela denna "processen" med att komma ut.
Vill även tacka min fina släkt som stöttat mig fullt ut. Jag önskar att alla hade en lika fin släkt som mig.
Tackar alla vänner som finns där för mig, vid min sida, i med- och motgång.
Ta hand om varandra.