Bakom det där leendet
Denna bilden är tagen den 1 juni 2011. Alltså för 4 år sen.
Ser ni leendet på mina läppar? Givetvis är det ett äkta leende, för der var ju min student!
Men vet ni vad som döljer sig bakom det där leendet? Mycket. Mycket tankar och känslor.
Jag skulle äntligen få slippa skolan. Äntligen få slippa känna all press. All ångest. Alla jobbiga tankar.
Jag skulle börja ett nytt kapitel i mitt liv. Som blev helt annorlunda än vad jag någonsin kunnat tänka mig.
Det var också sista dagen som jag såg vissa av mina vänner.
Med andra ord.. Det var en dag med mycket känslor. Och ja, leendet är äkta. Men långt ifrån så äkta som mina leenden är nu.
Bakom det där leendet är där mycket inne hos mig. Jag hade redan då ifrågasatt min sexuella läggning. Jag kände mig alltid otillräcklig då det alltid var det jag fick höra. Jag dög aldrig riktigt helt. Jag var det svarta fåret. Jag var tjejen som inte riktigt passade in.
Men leendet på bilden är äkta.
För jag visste också att detta var sista dagen jag var tvungen att umgås med vissa, sen kunde jag skita i allt. Bara försöka komma tillbaka i mig själv och jag skulle äntligen att slippa att bli dömd pga mitt utseende. Och mest lättad var jag för jag skulle äntligen slippa få "betyg" på varje dagens outfit. Jag skulle slippa höra hur udda jag klädde mig.
Jag skulle bli fri. Fri från massa skit. Men ändå så dröjde det någon månad till. Men jag slapp i alla fall skolan.
Jag skriver detta öppet och bryr mig helt seriöst inte om någon skulle ta åt sig. Gör man det så betyder det ju att allt jag skriver verkligen stämmer. För under min gymnasietid mådde jag skit. Jag funderade till och med på att avsluta mitt liv pga att jag inte kände att jag dög, att jag inte kände att jag var tillräcklig. Jag kände mig helt jävla värdelös helt enkelt.
4 år senare.
Bakom detta leendet är det bara ren och skär lycka.
Ingen ångest. Ingen press. Inga jobbiga tankar.
Jag har inte alltid varit den bästa personen, det erkänner jag. Men jag har aldrig i hela mitt liv tryckt ner någon så pass mycket att dom önskar att dom bara kunde dö. Och har jag någon gång gjort det , så skulle jag aldrig förlåta mig själv.
Alla gör vi fel och misstag.
Ta hand om varandra!
Puss.