Med dig vid min sida
Sitter ute på soldäcket och bara tar det lugnt.
Tränade idag, men bara armar och axlar. Och 100 situps. Kan inte träna som vanligt än. Foten gör förbannat ont vissa tillfällen och vissa rörelser.
När jag ändå bara sitter och tar det lugnt så tänker jag på mitt liv. Jag har kommit så långt, men jag har en jävligt lång bit kvar.
Jag har haft en speciell person vid min sida i flera år. Men det är först nu jag verkligen känner hur bra hon förstår mig. Rebecca, jag älskar dig. Du accepterar mig för den jag är. Du är där för mig dag ut och dag in.
Även min finaste barndomsvän Gabriella har funnits vid min sida sen vi var 6 år. Och jag om jag inte haft dig, vad skulle jag då gjort? Med dig kan man bara vara.
Rebecca & Bella... Ni är dem bästa. Jag hoppas vi får många fler år ihop. För ni accepterar mig med alla mina brister och med alla galenheter jag har för mig. Ni vet hur jag en gång varit. Hur blyg jag var och hur mycket jag utvecklats.
Jag vill bara att ni ska veta att jag älskar er så fruktansvärt mycket. Och jag kommer aldrig lämna er.
Glöm aldrig det.
Jag finns för er så som ni finns för mig.
Puss på er <3 <3