emmaanderssonsliv.blogg.se

Dagarna går, veckorna går, månaderna går. Tiden springer iväg. Jag hinner knappt med. Under allt detta märker man ändå en förändring runt omkring. Jag märker hur jag blir mer och mer säker i mig själv. Hur jag för varje dag vågar vara mig själv ännu mer. 

Osäkerheten finns kvar, givetvis. Men jag försöker att inte visa den. 

Vissa dagar tar orken slut och då faller jag tillbaka till det gamla mönstret. Jag hatar det. Men å andra sidan vet jag nu hur jag ska hantera mig själv sådana dagar. 

Jag vet att allt löser sig. Jag vet att allt kommer att bli bra på ett eller annat sätt. 

Men ändå så kan jag gå och grubbla på dom där småsakerna som jag förstorar upp. 

Att jag ibland bara är tyst och inte säger så mycket är av en enkel anledning. Det är mitt förflutna som gör sig påmint. Påminner mig om hur det en gång var, då när jag vågade säga allt vad jag tänkte och tyckte.. 

Men när man kommer ihåg hur mycket skit man kunde få för en åsikt, då håller man den hellre för sig själv. 

Jag vet att allt som hänt under alla dessa år har gjort mig till den jag är idag.. Men ibland önskar man att vissa händelser inte hade hänt. 

Man önskar att såren inte var så djupa. Att man på något sätt kan försöka fylla ut dom.. Laga dom. 

Alla är vi trasiga på sitt sätt. Och jag har äntligen hittat en person som hjälper mig att hålla ihop mig. 

Allt  jag önskar är att bli uppskattad för allt jag försöker göra och åstadkomma. Jag vill blir bättre på mycket. 

Jag vill bli en bättre massageterapeut. 

Jag vill bli bättre nere i affären. 

Jag vill bli bättre på att prata. 

Jag vill bli bättre på den sociala biten. 

Jag vill bli bättre på att säga ifrån. 

Jag vill inte göra någon besviken. 

Varken mig själv, min familj & släkt, mina vänner eller mina kollegor & chefer. 

Jag gör mitt bästa. Även om det inte alltid verkar så.